Pling

I förmiddags plingade det till i min inkorg. När man otåligt går och väntar på ett mail som kan komma att förändra hela ens framtid är alla pling bra pling. Tills man öppnar meddelandet, det vill säga, och inser att det är ännu ett reklamutskick från Hemtex eller InterSport. Nittionio procent av gångerna möts jag av meddelanden i stil med “Du köpte en jacka förra veckan – varför inte köpa en till redan idag?” eller “Betala för tio örngott, få det elfte på köpet!” Tack, men jag köpte en jacka förra veckan för att jag skulle slippa köpa en idag, och vad ska jag med elva udda örngott till? Torka kungen i stjärten?

Nittionio procent av gångerna är det just ovan beskrivna scenario som utspelar sig när det plingar till, men inte idag. Istället för ett företagsnamn i avsändarfältet så stirrar både ett för- och ett efternamn tillbaks på mig. Skeptiskt öppnar jag mailet.

Hej Maria,
Tack för förtroendet att få läsa ditt manus. Vi har nu gått igenom det och anser att det är välskrivet och bra. Vi på förlaget skulle vilja erbjuda dig utgivning…

Vänta, va? Vad är det jag läser?

Jag gnuggar mig i ögonen, nyper mig i armen, och kommer på att jag har glömt bort att andas. Jag hostar till, och gnuggar mig i ögonen igen. Jo, jag läste faktiskt rätt första gången. Jag svarar med ett meddelande som skriker jag-vill-framstå-som-professionell-men-i-själva-verket-spricker-jag-av-entusiasm. Det dröjer inte lång tid innan det karaktäristiskt plingar till igen. Det är inte Hemtex eller InterSport den här gången heller.

Under dagen har vi haft frekvent kontakt, jag och förlaget. Vi har diskuterat en del detaljer som rör det praktiska med en utgivning, samtidigt som jag har vågat börja drömma igen.

För er som inte vet; det här är det andra förlaget som är intresserade av att ge ut min bebis – förlåt, mitt manus. Det är alltså fler än ett proffs som har gjort bedömningen att min story håller tillräckligt hög kvalitet innehållsmässigt och språkmässigt för att folk ska vilja betala för att få läsa den. Tanken är nästan surrealistisk.

Vad gör jag nu? Ska jag spela mina kort utifrån det faktum att jag har hamnat i något av en förhandlingsposition? Min ambition är inte längre att få ut min bok till butikerna, utan att den ska få bästa möjliga förutsättningar att nå ut till varenda Billy-bokhylla i hela vårt avlånga land.

Att jag drömmer högt? Jo visst gör jag det. Men har mina höga drömmar kunnat ta mig så här långt, så varför inte ännu längre?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *