Tvivel

Tvivel, ja. En ständigt återkommande känsla när man står och faller med sig själv och inte har någon annan att förlita sig på. Ganska snart får jag ta del av förlagets ovärderliga expertis, men än så länge är det bara jag och en väldans massa svarta ord mot en upplyst, vit bakgrund. 92 102 ord, för att vara exakt. Ibland är vi bästisar, jag och orden. Andra gånger är vi värsta fiender.

Idag är vi inte ens nästan sams, just på grund av att jag fick mig en kraftig släng av tvivel. Hur skulle någonting som lilla jag har gjort någonsin kunna jämföra sig med de stora, proffsiga, och redan etablerade? De är äkta, jag är fejk. Jag vill, de är redan. Men så påminner jag mig själv om att alla de som jag ser upp till började på exakt samma ställe som jag; med ett manusutkast i ena handen och ett ja från förlaget i den andra. De har alla varit debutanter en gång, och de har med största sannolikhet upplevt samma osäkerhet och ångest som av och till lyckas få fäste i mig.

För att inte bli helt handlingsförlamad när de negativa känslorna kommer på oväntat (och ovälkommet) besök gäller det att kunna sätta dem i ett sammanhang. Jaha, så du tvivlar, men varför? Det är sällan själva produkten som gör att man tappar tron på sig själv, utan i nio fall av tio är det inget annat än hjärnspöken. Ändå sitter man där och tvivlar över en mening, en paragraf, ett stycke eller kanske till och med ett helt kapitel.

Mitt knep för att omvandla negativiteten till produktivitet är långt ifrån idiotsäkert, men oftast fungerar det. Jag börjar med att leta upp ett stycke i Avien som mitt hjärta slår lite extra hårt för. Sedan preciserar jag varför just den biten är så grymt bra. Är det språket eller innehållet? Är det på grund av karaktärerna, dialogen, pacingen, eller den förmedlade känslan? Det positiva tar jag med mig tillbaks till det stycke som gör mig osäker, och försöker tillämpa det även där. Förutom att det ger mig en skön ego-boost så konkretiserar jag för mig själv hur jag kan göra texten bättre. Bättre är ett abstrakt begrepp, medan bättre för att… både är konkret och konstruktivt.

Så nu är det precis vad jag tänker göra. Ikväll är det hundra procent fokus på skrivandet, imorgon stänger jag butiken, och på fredag eftermiddag ska jag träffa Katarina för en mysig höstfika. Lördagen bjuder bland annat på näring åt nörden i mig i form av en spelkväll med kollegerna (och en flaska kall riesling), medan hemsidefix och mer skrivande snällt får vänta tills på söndag. Om det blir Avien eller I See Stars som slutligen vinner min uppmärksamhet beror helt på mitt humör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *