Puls

Det känns lika knäppt varje gång jag lämnar ifrån mig Avien. Vetskapen att någon vill ta del av mina tankar, idéer och fantasier är tillräcklig för att snabba på mina hjärtslag. Att denna någon har kunskap och resurser för att vända uppochned på mitt liv – på ett helt absurt fantastiskt sätt – gör mig inte direkt mindre nervös.

Som ni nog förstår så har jag just skickat in mitt manus till förlaget för provsättning. 287 A4-sidor text i 12pt Times New Roman (väldresserad från universitetet som jag är) ska förvandlas till den färdiga bokens tänkta format, omfattning och formalia. Jag känner mig som en förälder när jag säger det, men de växer upp så snabbt. 😀

Avien är på inget sätt självbiografisk, snarare tvärtom. Ändå går det att dra oräkneliga paralleller till mig och mina egna erfarenheter. Jag vet inte hur jag enklast ska förklara det. Jag är inte Avien, men Avien är mig. Fröet såddes i en av mina djupaste svackor, och jag har sedan dess vårdat plantan med både skratt och tårar. Mitt mörker och mitt ljus – min själ – genomsyrar varenda mening i varenda kapitel. Inom en snar framtid kommer allt att finnas ute för allmän beskådan. Om inte det gör mig nervös så är jag inte mänsklig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *