Nasse

Jag ber om ursäkt för min frånvaro. Den gångna veckan har varit både fysiskt och psykiskt uttröttande. Mitt (numer påskrivna!) bokkontrakt initierade en känslomässig bergochdalbana, samtidigt som jag spenderade torsdag-söndag i butiken. Trots att jag har tjatat om jul och allt som hör högtiden till i säkert en månad så har jag inte ens hunnit/orkat adventspynta, så det står på schemat för idag.

Det är och har varit så mycket känslor. Overklighetskänslor, en obeskrivlig glädje, stolthet, nervositet, och en rädsla för framtiden. Allting talar för att 2018 blir ljust som självaste solen, men samtidigt är det så mycket ovisshet inblandat. Ingen kan ju på förhand sia om hur Sverige tar emot mig och Avien. Förlaget tror på mig, mina nära och kära tror på mig, och mina testpiloter tror på mig, men tror jag på mig själv? Kommer jag någonsin att få känna den där rofyllda självsäkerheten som infinner sig först när man har allting under full kontroll? Har jag i samma stund som beslutade mig för att bli författare signerat bort mina rättigheter till trygghet? Behöver jag acceptera det här – rädslan och nervositeten – som mitt nya normaltillstånd? Av och till känner jag mig lika liten och ynklig som Nasse i Nalle Puh.

Den här veckan är jag ledig från butiken. Ledig betyder i det här fallet att jag inte är schemalagd för arbete, men att jag kan komma att bli inringd vid behov. Oavsett så kommer det att bli flera dagars välbehövlig vila, och tid för att sköta författar-business. På förlagets hemsida kommer min egen författarsida snart att komma upp, med information om mig och Avien. Hur häftigt är inte det?

Och med det så infann sig overklighetskänslorna igen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *