Wannabe-vuxen

För någon vecka sedan beställde jag ett lass av vad jag väljer att kalla “vuxenkläder”. Ni vet, skjortor, kavajer, dressade blusar, kostymbyxor med pressveck – klassiska plagg med vuxna snitt och färger som ser så där lagom intetsägande och anonyma ut, samtidigt som de signalerar business casual på en väldigt svensk nivå. Till saken hör att jag annars klär mig så icke-vuxet man kan. Jag älskar mina “wrups”, crop tops, sneakers, biker-jackor, plastbågar och hoodies, för att inte tala om mina många ungdomliga klänningar.

Paketet med vuxenkläder damp ned hos mitt postombud häromdagen, och jag skyndade mig dit efter jobbet. Full av förväntan slet jag upp klädpaketet. Ett efter ett höll jag upp plaggen framför mig. Jag kände mig skeptisk redan där, men försökte verkligen vara öppensinnad. Jag lovade mig själv att ge vuxenkläderna en chans, för jag vill också se så där halvviktig och mogen ut som jag föreställer mig att jag borde göra på mässor och signeringar.

Jag tvingades påminna mig själv om mitt löfte när jag klev ur arbetskläderna och hoppade i en grisrosa skjorta med muddar i ärmarna och noll passform. Otur med första plagget, försökte jag intala mig själv. Den båtringade blusen i linnemix satt inte bättre den heller. Om jag “gömmer” den under en kavaj kanske? Nej, då mosade ringningen ihop sig till ett stort uppifrån-titthål istället. Men det ljusblå linnet med lite gullig spets då, hur hemskt kan det möjligen vara? Svar: hemskt. Jag insåg omgående varför jag, utöver en t-shirt med Hyundai-tryck som jag färgar utväxten i, inte äger ett enda plagg i färgen ljusblå.

Klädprovningen fortsatte på samma sätt. Fel färg, fel form, fel allt. Eller är det jag som är fel person i rätt kläder? Kanske försöker kläderna tala om för mig att dem bara passar på äkta vuxna, och att jag inte är mer än en wannabe? Lite som sorteringshatten i Harry Potter…

Det blev retur på allt utom en svart body, ett vitt linne med v-ringning, en transparent blus och en långärmad crop top; plagg som redan existerar i liknande tappning i min icke-vuxna garderob.

Jag får helt enkelt samla vuxenpoäng på andra sätt. Visitkort med relieftryck i en graverad visitkortshållare är en bra början.

Nu ska jag komma igång med det verkliga skrivandet. Aviens uppföljare, med arbetsnamnet I See Stars, behöver få sig lite kärlek så här på en ledig torsdag. Har ni tråkigt tipsar jag om att säsong 2 av både Westworld och The Handmaid’s Tale har dragit igång på HBO Nordic. Har ni inte redan sett säsong 1 – gör det. Ni kommer inte att ångra er. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *