Medmänsklighet

Nu när jag (äntligen?) har börjat dra lite folk till hemsidan och bloggen skulle jag vilja låna ett par minuter av er tid för att belysa något väldigt viktigt. Läs och fundera. Inlägget är fullt av länkar för de som känner att de också vill agera.


Jag är allergisk mot snålhet. Med snålhet menar jag inte folk som har det sämre ställt, som har svårt att ligga ute med pengar och måste överväga varje litet inköp noggrant. Vad jag åsyftar är de som har det så bra att de inte behöver överväga inköp, de som aldrig behöver räkna på vad varorna i kundkorgen på ICA kostar, de som kan skämma bort sig själva mest hela tiden med kläder, skönhetsvård, teknikprylar – och ändå gå plus på kontot varje månad – men som väljer att inte dela med sig till bättre behövande.

Under mitt vuxna liv har jag “aldrig” haft det gott ställt. Jag har varit fattig student i sex år (naturvetenskapligt basår, åtta terminer lärarutbildning, två terminer psykologi, några extra högskolepoäng i film), och innan studierna försörjde jag mig på lågavlönade deltidsjobb (telefonförsäljare, kundsupport, restaurangbiträde, personlig assistent, skribent på en lokal nöjestidning). Efter studierna har jag arbetat deltid i butik – för att testa på något nytt, och för att ha tid över till “Avien”. Det är ett aktivt val jag har gjort (som den nyfikne kan läsa mer om här), så det är på inget sätt synd om mig.

Vad jag vill få sagt är att jag ändå har hittat sätt att bidra till behövande. Sedan många år tillbaka är jag månadsgivare hos tre hjälporganisationer – WWF, Rädda Barnen och Barncancerfonden. Det handlar om några hundralappar i månaden till vardera organisation. Vad hade jag gjort för de pengarna om de inte försvann från kontot vid månadsskiftet? Köpt godis? Skräpmat? Spel? Att göra avkall på ett fåtal smågrejer i månaden kan rädda liv!

Om man nödvändigtvis inte vill skänka pengar finns det så många andra sätt att hjälpa till. Innan jag blev sjuk gav jag blod – trots att jag tuppade av vid varje blodgivning och fick tvångsmatas av extrainkallade läkare. De på blodcentralen ansåg att jag var värd det extra besväret, för att det så kallade “universalblodet” (0-) flyter i mina ådror. Alla kan ta emot 0-, och det är därför det används vid akuta situationer, när det inte finns tid att fastställa blodgrupp. För inte så länge sedan nåddes jag av informationen att jag fortfarande kan ge blod, så länge jag uppfyller vissa villkor som har med min behandling, medicinering och mina blodvärden att göra. Och det tänker jag givetvis göra. Vill du också ge blod? Läs mer och anmäl dig här.

Jag är livrädd för döden, men den är tyvärr oundviklig. Oavsett hur eller när min egen död inträffar är det för mig en självklarhet att då ta tillvara på det som går att ta tillvara på. Vad ska jag med hjärta, lever och njurar till i krematoriet? Tanken på att någon ska stycka upp mig är inte precis lockande, men jag tröstar mig med att jag inte kommer märka någonting. Jag är ju redan död, och jag kommer aldrig att återuppstå. Att min kropp kan rädda liv när jag själv inte behöver den längre är ett av vetenskapens mirakel. Känner du som jag? Bli organdonator du också!

Alla kan göra något, och många bäckar små blir till en stor å. Skänk en gåva till den insamlingskampanj jag nyss har startat för Världsnaturfonden WWF (det kan du göra här). Välj det dyrare numret när du ringer och röstar på din favorit i melodifestivalen. Runda upp när du handlar, om butiken har ett pågående samarbete med någon hjälporganisation. Lägg de små kronorna du får tillbaka i insamlingsbössan vid rullbandet.

För varje exemplar av “Avien” som köps direkt genom mig den här helgen och veckan som kommer donerar jag 20 SEK till Världsnaturfonden WWF. Klicka här för att köpa boken! (Ja, mitt hjärta brinner lite extra för djur och natur).

Vad gör du för att hjälpa behövande? Lämna gärna en kommentar med fler tips och idéer på hur man kan hjälpa till, även om/när man själv har det knapert.

Comments 2

  • Jag håller med dig till fullo! Ett av de värsta argumenten jag vet är ”man kan ju ändå inte vara säker på att pengarna kommer fram”… HALLÅ?! Ta del av nyheter? Pengar och hjälp kommer fram hels tiden, det är lätt att hitta sådan info – om man VILL! Jag gör som du, skänker lite till några organisationer. Vi har dessutom ett fadderbarn i Ghana, viktigt för barnen att se att man kan göra skillnad, och att livsvillkoren skiljer sig åt… Kram❤️

    • Precis! Jag tror stenhårt på att ALLA kan göra NÅGOT, fattig som rik, upptagen som ledig. Det gäller bara att ta reda på hur. 🙂 Åh, fadder vill jag också bli! Du är en fin människa, Louise. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *